Så länge du är med mig

Tillbringade mitt påsklov i underbara Taizé, ett kloster i södra Frankrike. Jag var inställd på ett ganska strängt levnadssätt och en inte jättekul vecka, men så blev inte fallet. Istället blev det en av de bästa veckorna i mitt liv, tack vare alla underbara människor jag träffade där nere.

Hade en del tid över till att sola, vilket resulterade till en väldigt "snygg" bränna efter mitt gips som jag tog av idag. Det är aldrig för sent för ett glad påsk!

"There's a song that's inside of my soul, it's the one that I've tried to write"

andra gången..

En skoldag kan väl inte börja mycket bättre? Bröt vänstra handleden på första lektionen och kan där med konstatera att NV-elever hör hemma vid matteboken och inte på en fotbollsplan.

Fick bokat New York i lördags med, nog gött! Åter till biologin, ville bara säga hej.

En monolog om ett helt liv skrivet på en dörr

1/80 sek, f 1.8, ISO 100

"Min dotter var sex år. När jag nattade henne viskade hon i mitt öra:

- Pappa, jag vill leva, jag är liten än.

Och jag som trott att hon ingenting förstått... Kan ni föreställa er sju skalliga flickor? Det låg sju stycken i sjuksalen.. Nej, nog nu! Jag slutar! När jag berättar det har jag en känsla av att hjärtat säger: Du begår förräderi. Det är för att jag måste beskriva henne som en främling... Hennes plågor... När min fru kom från sjukhuset kunde hon inte behärska sig:

- Det vore bättre för henne att få dö än att behöva plågas så här. Eller att jag får dö och slippa se det mer.

Nej, nog nu! Jag slutar! Jag förmår inte. Förmår inte!

Vi lade henne på dörren... På dörren där pappa en gång låg. Tills de kom med en liten kista... Den var stor som en dockask. Jag vill vittna om att min dotter dog på grund av Tjernobyl. Men man begär av oss att vi inte ska minnas det."

-Nikolaj Fomitj Kalugin, far